I know it's a fine line

Jag lyssnar på min höstfavorit. Lisa. Men jag kan ändå inte undgå kylan som omsluter mig när jag går utanför dörren kvart i sju på morgonen. På morgonen är det höst, på natten är det mest vinter. Som skolflicka märker man det, när man måste upp innan solen måste.
Dimman har ätit upp alla fina hus och träd och åkrar som bussen tar mig förbi. Det är som ett moln som har flugit lite vilse. Molnet har ramlat ner på jorden.
Lisa undrar om jag har ett apelsinträd, men det har jag ju inte. Jag läser om begravda fästmän och polisgubbar medan dimman lättar utanför fönstret. När jag kommer fram till min stora skola är det fortfarande kallt, nästan vintermorgon-kallt, men inne i stan får molnet inte plats.
Jag kommer för tidigt till skolan, så jag stannar vid mitt skåp. Jag kan titta på solen när den går upp. Den går upp i fönstret vid mitt skåp. Den korridoren blir sommarvarm sen, det vet jag. Och då har man något att se fram emot när fler moln ramlar ner, och dom kanske stannar på marken. I form av snö.

Emelie

Najö vad mysigt! Sara, du borde verkligen skriva mer, det är jättefint!

2009-09-12 @ 11:52:36
URL: http://krigochspik.blogg.se/












Trackback
RSS 2.0