inberlin

Åh, det är så himla underbart att ha systrar ibland alltså.

För några veckor sen såg jag, med min klass, en helt underbar film vid namn Dead Poet Society. Den hade nog varit mer underbar om vi inte hade sett första delen innan jul och andra delen efter, men så är det väl med skolan.
Se den!!!

Bilder för att jag vill.
Tryck på bilderna för källa.







Mina ögon svider :)
Jag är väldigt seriöst.. 23:23!!!!!!
Godnatt :)

Här är jag om fem år:


alternativt här: *dör*


alternativt här:


Allt ligger självklart i Storbritannien.

Jag jobbar här:


alternativt här: (det är en sjö)


alternativt här:


Jag dricker hallon-te varenda kväll och är lyckligast i världen. Jag längtar dit.
Tack och hej.

Januari:
Det är kväll och trötta, trötta ögon. Jag vill börja om och måla upp en ny värld. Fingrar mot naken rygg existerar inte längre i min värld. Inte längre, inte än.
"Vänta inte, men var öppen", ungefär.
Ibland vill man bara sjunka ner i sina egna tankar. Man tjänar inget på det, men det är så lätt. För lätt.
"Att göra slut kräver mod, att komma över kräver ork".
De flesta dagarna blir fyllda med ork. Det är nätterna jag inte klarar. Tankarna på allt jag missar, alla gånger jag var sur, alla gånger jag sa nej. Varför gjorde vi aldrig det? Tänk vad kul det skulle blivit då. Om.
Får inte tänka så. Borde inte. Sen när förbjuder man sig själv att tänka tankar om den man älskar egentligen? Eller är det så längre? Kärlek? Det klingar inte på samma sätt. Det ekar inte när jag säger det.

Och ännu en hyllning till vackra vänner som förgyller allt och alla. På riktigt. Och ni vet vilka ni är. Orken finns där för att ni gör det.

När allt tar slut (eller börjar om du vill)
Jag väljer nog börjar.

Jag skriver mer när inspirationen kommer tillbaka. Att bli lämnad tär på en, jag hoppas att jag lever upp till "Det som inte dödar en gör en starkare", för jag dog ju trots allt inte.
Mina vänner är så jävla omtyckta.