inberlin

Jag känner hur hösten tar tag i min själ.
Hur tankarna om bryggor och varma mornar byts ut mot paraplyer, jullängtan, Kent och regn.
Och längtan efter mer. Mer än allt och mer än ingenting. Jag vill höja volymen och bara sjunka in i musiken. Åh jag blöder ihjäl.
Jag vill förändra. Förändra mig själv och allt (inte alla) runt omkring mig. När bussarna går. När solen går upp. När det ska regna eller inte.
Jag vill ibland hoppa in i böckerna jag läser. En hög med åtta böcker ligger på mitt sängbord. Jag läser två av dom just nu. Två jag absolut inte vill hoppa in i, för vem vill hoppa in i ett landskap av olika människor som ber lejon äta upp dom levande? Som bränner sina mödrar. Nej tack. Jag borde inte läsa sånt. Det drar ner mig i någon sorts depression. Trots röda höstlöv.
Jag ska gräva ner mig i mina lakan och titta på en julfilm nu. Så konstig är jag.



Jag har ingen åsikt om Kents nya singel än.