Bokbokbok
Jag läser en bok som jag älskar redan innan jag läst hundra sidor.
Boken får mig att vilja gråta, skratta, skrika, hoppa eller helt enkelt trycka in ansiktet i den. Det konstiga är att det än så länge inte är något speciellt med den, det är liksom en vanlig bok, en vanlig kärleksbok, men jag vill ändå sitta och läsa exakt hela tiden.
När jag hörde andra prata om den och tycka att den var så bra så tänkte jag, naej, det måste bara vara dom som tycker att tråkiga böcker om kärlek och vampyrer är roliga. Jag läste en dag på baksida och tyckte att den verkade ännu sämre än vad jag hade gjort innan. Sen bestämde jag mig för att ge den en chans, och då förstod jag varför alla hade sagt att jag borde läsa den. Men det konstiga är att jag inte ännu fattar vad som är så bra med den, även om jag själv tycker det!
Boken heter Twilight, och till de väldigt få som inte har läst den säger jag bara en sak: Fortsätt så. (Nej, läs den)
(Ett nördigt inlägg om en bok sitter aldrig fel)
Boken får mig att vilja gråta, skratta, skrika, hoppa eller helt enkelt trycka in ansiktet i den. Det konstiga är att det än så länge inte är något speciellt med den, det är liksom en vanlig bok, en vanlig kärleksbok, men jag vill ändå sitta och läsa exakt hela tiden.
När jag hörde andra prata om den och tycka att den var så bra så tänkte jag, naej, det måste bara vara dom som tycker att tråkiga böcker om kärlek och vampyrer är roliga. Jag läste en dag på baksida och tyckte att den verkade ännu sämre än vad jag hade gjort innan. Sen bestämde jag mig för att ge den en chans, och då förstod jag varför alla hade sagt att jag borde läsa den. Men det konstiga är att jag inte ännu fattar vad som är så bra med den, även om jag själv tycker det!
Boken heter Twilight, och till de väldigt få som inte har läst den säger jag bara en sak: Fortsätt så. (Nej, läs den)
(Ett nördigt inlägg om en bok sitter aldrig fel)
malin.
ha! vad var det jag sa! <3
Trackback
