inberlin

Medan de lyssnade, började de förstå Skogens mysterier, så fjärran deras egna erfarenheter, och begynte känna sig som främlingar i en värld, där alla andra tyctes känna sig hemma. Den gamle pilträdsgubben förekom ideligen i hans tal, och Frodo fick nu veta tillräckligt om honom, ja mer än tillräckligt, ty det var ingalunda någon uppbygglig visdom. Tom berättade om trädens hjärtan och deras tankar, vilka ofta var mörka och kusliga, fyllda av hat mot dem som kunde röra sig fritt på jorden, gnagande, bitande, brytande, huggande och brännande dessa förstörare och inkräktare. Det var inte utan orsak den kallades just Gamla skogen, ty den var verkligen urgammal, en sista kvarleva av mäktiga, längesedan glömda skogar. Här bodde också fortfarande trädens urfäder, som inte åldrades mer än backarna där de hade sitt hemvist och som ännu mindes den tiden, då det var de som var härskare. Otaliga år hade gjort dem stolta och visa och mycket ondskefulla. Men farligast av dem alla var likväl Stora pilträdet. Hans hjärta var ruttet men hans styrka ung, och han var full av list och slughet. Han var vindarnas herre, och hans sånger och tankar genomsyrade skogen på båda sidorna om älven. Hans törstiga grå ande drog musten ur mullen och spridde sin makt genom tusen hårfina jordrötter liksom genom tusentals osynliga fingergrenar i luften, tills han behärskade nästan alla träd i hela skogen ända från Häcken och ner till Kummelbergens klippor.

HJSULLDOKEPAÖSÅDÄRLSOEÖFJSLKQHDJDOEKDÖEÅSMCNCHVNDLJAKIODLSÖPÅÄEJDHISHSNTYUQHZVX